Djurgårdens IF bildades den 12 mars 1891 på ett litet kafé i kvarteret Alberget på Djurgården. De flesta av grundarna var ungdomar, flertalet under 20 år – och huvudsakligen bosatta i Djurgårdsstaden, dvs den lilla stadsdel som då låg ungefär
där Gröna Lund ligger i dag.
Anledningen till bildandet var, att det i Stockholm skulle hållas en stor idrotts- och gymnastikfest. Den 22-årige John Jansson ansåg att, där borde några Djurgårdsbor vara med.
Därför sammankallades ett antal intresserade för att bilda en idrottsförening.
Ett tjugotal ungdomar kom till det här mötet – och föreningens syfte var att ”utgöra ett föreningsband” mellan idrottsintresserade som bodde på Djurgården. Personer från andra stadsdelar fick inte vara med, med undantag för sådana som tidigare bott på Djurgården. Föreningens namn blev Djurgårdens IF, med initialerna D.I.F.
Inträdesavgiften bestämdes till 50 öre – och månadsavgiften till 10 öre.

RODD, LÖPNING OCH GÅNG

Den första tävling där djurgårdare deltog var den stora internationella gymnastikfesten i maj 1891. Två djurgårdare Gustaf Tibell och Harald Magnusson deltog i löpning och gång – men ingen av dem nådde några bra placeringar. Vid årsskiftet 1891/92 fanns det 29 medlemmar registrerade som ägnade sig huvudsakligen åt rodd, löpning och gång. Under vintern arrangerade man skidtävlingar, bl.a i hopp. Man hade där stark konkurrens från norrmän – då
det vid den tiden fanns en norsk militärtrupp förlagd på Djurgården.
Stockholmstidningen skrev i sitt referat: ”bland stockholmarna intog G.Tibell ovedersägligen första rummet och hans hopp gjordes med stor säkerhet och en schwung som gåfvo norrmännen föga efter”.

SPORTFÅNAR OCH IDIOTER

Ett av de stora problemen för den idrottsintresserade arbetarklassen var den fientliga inställningen bland arbetskamraterna. August Björkdahl som arbetade som bokbindarlärling, berättar om reaktioner bland de äldre som ansåg att idrotten startats av de bättre ställda i samhället. Vi blev ofta kallade för både sportfånar och idrottsidioter, säger han i ett samtida dokument.

PRINCIPFAST OCH ENGAGERANDE

DIF växte snabbt och blev tack vare sina framgångar en mycket populär idrottsklubb.
Men på klubbmötena diskuterades livligt och engagerat principer för medlemskap och
och föreningsarbete. De häftiga debatterna avslutades ibland med rejäla slagsmål.
Militärer vägrades medlemskap, kvinnor var också portförbjudna – liksom män som inte idrottade. Och man fick inte heller samtidigt tillhöra någon annan idrottsförening.
1898 är ett viktigt år – då dels medlemsantalet överskrider 100 personer och DIF engagerar sig i Svenska Idrottsförbundet, som bildats bara ett par år tidigare.

Första OS-guldet kom redan vid Paris-olympiaden år 1900, då djurgårdarna Kars Gustaf Staaf och Gustaf Söderström ingår i det lag som tog guldmedalj i dragkamp. Och sen har det blivit
många framgångar…..

1900 – 1930 MÅNGA SILVERMÄN – OCH EN BRONSKVINNA!

Djurgårdens IF:s första stora, mästerskapstyngda idrott blev skidsporten, både i backe och längd. Förmodligen var det inspiration från det norska garde som fanns baserat på Djurgården.
Bl.a hoppade man backe i Sirishofsbacken på Skansen (där man ännu i dag kan finna en sten med DIF-emblem på). Det blev massor av mästerskap anförda av legenden Lill-Einar Olsson, som även spelade fotboll och bandy på landslagsnivå.
Första SM-tecknet i fotboll kom redan 1912 – och följdes av mästerskapsvinster 1915,1917 och 1920.

Brottning, boxning och friidrott blev också stora sporter.

OS-silvermedaljören Nisse Ramm och knockoutkungen Gurra Bergman är några av många duktiga boxare. OS-silverbrottaren Gottfrid Svensson och OS-brons till brodern Fritiof….
Många duktiga friidrottare bl.a OS-bronsmedaljören på 800 meter i Amsterdam, Inga Gentzel.

1930 – 1940 EN RIKTIGT STOR MAN – OLLE TANDBERG

1940 – 1950 GULDÅLDERN BÖRJAR I LAGSPORTER

1950 – 1960 FOTBOLLEN – OCH HOCKEYNS STORA ÅR

1960 – 1970 STORA LEDARE UTVECKLAR….

1970 – 1980 BELA UTVECKLAR GULDFÄKTARE

1980 – 1990 MEDALJER OCH MÄSTARE…..